En tanke.

Klockan ringde som vanligt vid 6, jag snosar till halv 7.
När jag började jobba så gick jag upp vid 6, sedan efter några dagar blev det 10 över 6, efter några veckor 20 över 6 och nu har det gått några månader och nu går jag upp halv 7. Tur att jag slutar snart annars hade jag väl gått upp 1 minut innan vi började.
Jaja i alla fall så fick jag skynda mig, fixa macka, klä på sig, kolla så att Frida är vaken. Kvart i sitter vi i bilen och är på väg, framme vid jobbet 5 i 7 och då måste vi springa upp för trapporna, slänga av sig kläderna och på med arbetskläderna, springa ner för trapporna för att hinna stämpla in innan 7, är man 1 minut över så drar dom 6 minuter. Don't ask me why. Lika bra att vara i tid. Har aldrig stämplat in över 7 (stjärna i kanten på mig).

Lite roligt för varje morgon som vi åker ser vi jämt samma personer, på samma ställen vid samma tid.

Person 1
Som vi kör förbi vid bron, han kör en elrullstol typ, eller vad man nu kallar det. Han kör i både regn och rusk och verkar alltid lika glad, för den elgrejen går jäkligt fort. Starkt jobbat!

Person 2
En tant, grått hår, lång kappa, påse. Möter vi efter bron, hon verkar inte lika glad som killen, men hon är också hurtig som går.

Person 3
Han är lite rolig, han är kanske i 25 års åldern, han står alltid på samma plats och när vi svichar förbi så glor han på oss, vi glor tillbaka, ändå har vi sett varandra tusen gånger nu, nja men ganska många gånger men ändå får vi alltid blicken. Så han räknas nästan som en kompis nu. obs Nästan.
(Jag träffade han på vådcentralen sist, haha lite kul)


(såhär snygg är jag när jag jobbar, hårnät och rajraj)

Puss Frida med A

Kommentarer

Berätta något!:

Namn:
Remember me!

Din mail: (publiceras ej)

Har du också en blogg?:

Det du vill säga:

Trackback
RSS 2.0